Translate

söndag 13 november 2016

Me/Cfs- kroniskt trötthetssyndrom blogg- detta är en mycket svår och osynlig sjukdom

Kroniskt trötthetssyndrom Me/Cfs är en mycket svår sjukdom. Den är osynlig men är allt annat än osynlig för den som har den, tyvärr. Tråkigt nog så ser jag inte alltid sjuk ut, vilket är jobbigt med tanke på att när jag mår dåligt så fattar inte andra att jag är dålig. När jag går förbi spegeln och känner mig som minst 100 år så ser jag istället en kvinna i 50 års åldern som ser pigg och alert ut. Då brukar jag ta några steg tillbaka och sedan gå fram till spegeln igen och tittade ingående på mig själv. Varför ser du så där pigg ut? brukar jag säga högt.
  Denna sjukdom innehåller många olika symtom som du säkert vet som läser detta. Det är svårt att leva med denna sjukdom eftersom samhället ännu inte har förstått hur svårt det är. Dagligen hör man stackars människor som inte får sjukpension för att Fk inte tror på dem osv. Dagligen hör man på radion hur unga människor ligger apatiska i sina sängar och hur deras föräldrar sköter sina nästan vuxna barn. Många som har denna sjukdom ligger med ögonbindlar på sig för att utestänga ljuset dagligen. Många är så sjuka att de måste ligga på sjukhus, speciellt i Norge där de har de kommit lite längre än Sverige.
Min sjukdom går i vågor, jag har också dagar när jag ligger med ögonbindel och har så ont i huvudet att jag inte förstår hur ont det gör, att det är sant att det gör så ont. Jag har dagar när jag kräks för att jag har så ont i huvudet och för att jag är så yr. Det finns dagar när jag håller mig i väggarna när jag ska gå på toa. Det finns dagar när jag har så ont i bihålorna att jag mår illa och ser dubbelt. Det finns dagar när jag fryser och måste ta på mig allt jag ser inklusive filtar och kura ihop mig till en boll. Varje dag känns kroppen öm  och sårbar liksom. Varje dag är jag så trött när jag vaknar att det känns som om jag vaknat mitt i natten och absolut inte borde gå upp. Jag känner varje morgon att jag gör våld på min egen kropp genom att tvingas gå upp och arbeta halvtid. Samtidigt vill jag ju också arbeta, vill så mycket.

Jag gör väldigt mycket för att jag överhuvudtaget ska kunna arbeta halvtid. Jag sitter i min violet ray varje dag två gånger. Maskinen går på ström och ger mig små doser av ström. Handtaget jag håller i blir lila när strömmen går på och jag för den över benen och armarna i 10 min x 2 per dag. Detta gör att jag blir mycket piggare och orkar gå upp. Jag dricker också ozonvatten ifrån en ozonluftrenare, köpt ifrån Australien, det vattnet gör att jag inte blir förkyld alls och skulle jag bli det någon gång per år så går det över på två till tre dagar. Jag dricker kolloidalt silver varje dag samt msm. Jag tar blue berry för ögonen för de är också väldigt jobbiga jämnt. Jag tar b tolvspruta varje vecka och ibland två gånger per vecka fastän jag har sprutfobi så gör jag det. Ibland undrar jag om fk överhuvudtaget fattar hur mycket jag gör för att kunna jobba och fungera?  Förmodligen skulle de inte ens förstå om man berättade det för dem. Jag har hört andra som jobbat emot dem i åratal och förlorat i hovrätten cirka 5 gånger innan de den 6:e gången vinner. Jag känner att jag inte har nerver till att bråka så därför bråkar jag istället med min kropp, varje dag.