Translate

onsdag 23 november 2016

Besvikelser och snöbollar


Besvikelser och snöbollar
En besvikelse är som en kall hård snöboll som kommer rakt emot mig. Varje gång kan jag inte kontrollera hur kroppen reagerar på besvikelsen. Varje gång blir mina sjukdomar sämre, alla på varsitt liv. Känslor och besvikelser sätter sig som små eller stora ärr i själen och har svårt för att läka.
Besvikelser får en att tappa andan och det känns som om halsen snörps ihop, kippar efter luft.
Det viktigaste när man är besviken är att inte lägga locket på och stänga inne känslan av smärta och besvikelse.
En annan sak är att man inte får tillåta sig själv att tappa tilltron på mänskligheten, det finns snälla människor, det vet man förnuftsmässigt, ändå kan det vara svårt att förstå och ta till sig då. Istället måste det gå en tid för att man ska få smälta det som skett.
Vi människor är sårbara individer, i vårt liv ingår det att bli besvikna bland annat. Svårast är dock att gång på gång klara av dessa besvikelser, det tar på krafterna och syns senare i kroppen, blir ärr. 
En annan viktig sak är att begränsa tiden eller utesluta den person som svikit dig helt och hållet, för din egen skull. För sin egen skull måste man ta ställning till det och stå på sin egen sida för man vill ju inte upprepa det en gång till, orkar förmodligen inte det en gång till.
Förlåtelse är svårt i dessa sammanhang. Jag har haft en stor besvikelse som ligger längre tillbaka i tiden än den som just nu har hänt mig och då har det känts lättare att förlåta den personen för sveket än det som hänt mig nyligen. Jag tror att tiden jobbar med oss i denna situation. Man kan förlåta för sin egen skull för att kapa av det band som finns emellan, det som gör ont i själen, även om det så klart aldrig försvinner helt och hållet. Det är svårt och varje person får naturligtvis göra det som känns rätt först och främst. Jag har förlåtit den personen för att jag skulle kunna gå vidare i livet, bli fri. Men det som hänt mig nyligen är jag inte redo att förlåta, än.
Energin försvinner när något sådant här händer. Det känns som om man har sprungit ett maraton och att man aldrig kommer i mål. Det är utmattande, nästan som att gå in i väggen.