Translate

fredag 1 januari 2016

Högkänslig och lära sig att anpassa sig till den verkliga världen

Att vara högkänslig är att befinna sig i en märklig värld som egentligen är gjord för oss utan vi försöker hela tiden att anpassa oss till den. Vi försöker ta in det som borde göras, borde hända, borde utföras på ett visst sätt men vi lyckas aldrig riktigt ordentligt. Vi famlar i blindo.

Ta det här med att vara social, det finns högkänsliga som faktiskt är det men jag är inte det hela tiden. Visst jag kan vara social men jag är inte så social att jag älskar mingel och dösnack och prat om olika statusprylar, då vill jag bara gäspa och gå därifrån. Numera utsätter jag mig aldrig för sådant där eftersom jag anser att jag faktiskt inte har tid att lägga tid på det när det finns så mycket bättre och göra. Men i den vanliga världen där är det lite skämmigt faktiskt att inte älska och vara sådan här, med ett glas i handen och att man ska le och vara trevlig och alltid hitta de bästa saker att säga. Att man ska nätverka och ha sig.

Däremot att titta inåt i vår egen värld det är inte populärt. Va ska du titta in i din egen värld? jaha hur gör du det då? Det går liksom inte att tala med folk om detta för de förstår ju ändå inte. Jag gör inte det längre.

Fest i ditt eget huvud? va? är du seriös? Jag nickar. Huvudskakningar.

Ser på bio och det är känslosamt och jag som är högkänslig gråter våldsamt och inte så där fingråt som vanliga gör utan jag hörs. Det blir pinsamt. I vår värld är det väldigt viktigt att allt blir väldigt balansaktigt, man gör saker liksom normalt och vanligt.

Att inte bli så där till sig av ett projekt som man gör, för det är inte kutum i vår värld att låta det gå överstyr så att man blir involverad i det cirka 120% och glömmer att äta. Det ses faktiskt inte med blida ögon. Hade du inge klocka då? skulle du inte upp och arbeta då?

Jag skulle kunna räkna upp fler sådana tillfällen när det liksom krockar men jag stannar där för idag. ©  Ulla Holgersson